Det fanns bara en klätterkung i gänget och det var absolut INTE jag.......Nej, Herr Öberg älgade iväg uppför klättertornet hur lätt som helst! Han var mäkta nöjd med sin insats och lovade att nästa år klättra en ännu svårare bana. Hur gick det för oss veklingar då? Jo, jag tycktes klättra på som bara den, men när jag kommit en bit upp blev jag skräckslagen!! Vågade inte röra mig ur fläcken..... hjärtat dunkade så hårt att jag nästan svimmade! Usch å fy, va hemskt det var....
Oscar fick också prova på att klättra, han fick mina omgångar....jag tordes ju inte prova nån fler gång......
Här är Länsman på väg uppför tornet......Konstigt, det var mycket svårare än jag trodde.
Här är Danke på väg upp mot målet.....
Återkommer lite senare om hur resten av kvällen slutade......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar